Oj, nästan exakt 11 månader sen jag skrev sist. 2012 var fullt av blandade känslor, allt från skratt till gråt. Året började med att jag var trött på allt som hade med killar att göra, vilket gjorde mig extremt taggad på att åka utomlands och bara stänga av hjärnan. Sagt och gjort, jag och Vickan bokade en resa till Magaluf. Någonstans där emellan (eller innan) bestämde jag mig också för att köpa en lägenhet. Ett av de bästa valen jag gjort hittills i mitt liv. I juli drog jag och V iväg på vår partyresa. Där blev vi av med bland annat en (min) iPhone, ett legitimation och kontokort. Vi har faktiskt bara oss själva att skylla, men jag måste säga att det var det värt. För det blev en otroligt sjuk, galen och rolig resa. Vad som hände mer? Det får stanna där.. Nästan i alla fall.

Sommaren flög förbi, och jag har nog aldrig partajat så mycket som jag gjorde då. Jobbet flöt även på bra. Öh.. Nu är det såhär, att jag har världens sämsta minne och jag suger på datum. Men i alla fall...

En kär vän vid namn Rebecca bestämde sig för att testa sina vingar och flytta ner till Malmö. Ett val som självklart är otroligt kul för henne, men som suger för oss. Men du ska veta att jag är riktigt glad för din skull. Stolt är jag också!

Bästa överraskningen var när jag och Matilda hade vår födelsedagsfest tillsammans. Och så dyker du upp från ingenstans. Jag blev så chockad, men samtidigt var jag så glad att jag knappt visste vad jag hette. Pure happiness, for sure.

Hösten fortsatte och det blev mörkt. Men som mörkast blev det en söndag i november då jag förlorade min fina farfar. Även om jag såg det komma, så ville jag inte förstå. Vill och kan fortfarande inte förstå. Men jag försöker tänka på att du har det bättre nu, du slipper ha ont. Du kommer alltid leva kvar inom oss. För evigt saknad och älskad.

Inte alltför lång tid efter att du försvann, lämnade även en till farfar denna värld. Min älskade fina Matilda, de har det bättre nu. Det är så orättvist. Men nu kan inget ont nå dem. Tillsammans är vi starka! ❤

Ännu ett minne som jag aldrig kommer att glömma (trots mitt dåliga minne) är att jag, M och R fick se Swedish House Mafia. Live. På riktigt. I Friends Arena. Sista gången någonsin i Sverige. Det är för mig en stor sak, helt otroligt sjukt galet roligt. Underbart. Wow.

Julen kom med stormsteg och jag har nog aldrig haft så lite julkänslor. Betyder det att man börjar bli vuxen? Den var hur som helst otroligt mysig med min underbara släkt och mina vänner, god mat och fina julklappar.

Efter det här uppochner året kände jag, M och V för att avsluta det på ett sätt som ingen av oss gjort förut. Nämligen med en nyårskryssning! Och om det blev en lyckad sådan. Very, very nice.

Det var väl i princip de största händelserna, i kort drag. Nu, håller jag på att få kramp i händerna/fingrarna/armarna av att ligga och blogga i telefonen. Därför säger jag nu puss och godnatt.